SANNA EKMAN

 

Utan min konst skulle jag inte veta vem jag är.
I hela mitt liv har jag vänt ut och in på allt som varit på väg att

slängas. Fått liv i något hopplöst eller dött. Som liten plockade jag
drivved som sedan fick nytt liv under penseln. Min fantasi var
outtömlig. Kaffeburkar blev till färgglada konstverk. Pysseltidningar
till mina syskon. Vävda väskor i tyger av mammas gamla
kläder. Läder skulle utforskas och det blev träskor till alla i
familjen. Lera blev till massor av julklappar.
Det blev så småningom Kristofferskolan som tur var och det kunde
inte bli bättre för mig eftersom jag fick prova på nästan alla
konstformer och hantverk. Konsten och måleriet har dock alltid funnits där.

Jag är övertygad om att jag hade blivit galen om
jag inte målat mig igenom min sexåriga vistelse i NY.

Måleriet är något jag måste göra för att kunna andas.

De senaste åren har det bokstavligen runnit ur mig av kreativitet och

det växlar mellan akvarell och olja.

Jag är fri och målar det som faller mig in.

För femton år sedan så upptäckte jag glaset. Blyinfattat glas.
En helt ny värld öppnades och det var för mig tredimensionell
konst. Konstverken skiftar med olika ljus, årstid, kvällstid,
dagtid, inne, ute. Helt fantastiskt. Man blir så glad av det
färgrika glaset. Det känns gediget och har så stark karaktär.

Det krävs dock mycket tid och materialet är tyvärr dyrt.

Jag har alltid hittat tid mellan föreställningar, inspelningar och
turnéer att få ur mig det som måste fram.

Jag ställer ut varje påsk i mitt galleri, i min by St: Olof på Österlen

​

VÄLKOMMEN// SANNA